Man brukar säga att allt har sin tid, men det gör det inte lättare. Det är med ett påtagligt vemod och med tårar i ögonen som jag till slut har intalat mig själv: nu måste någon annan ta över.
Sedan 1994 har den här föreningen varit en central del av mitt liv. I över 30 år har jag lagt otaliga ideella timmar som tränare, styrelseledamot, webbmaster, fotograf, lagpappa, kock, massör, chaufför och trivselgubbe. (Kärt barn har många namn, och ni har säkert ännu fler, roligare epitet på mig). Skulle kunna fylla på med mer, men då skull Ni tröttna 🙂
Att arbeta ideellt handlar i grunden om en enda sak för mig: att finnas där för andras skull. Att skapa förutsättningar för att barn, unga och vuxna ska få spela, utvecklas och känna tillhörighet. Det har varit min drivkraft.
När jag ser tillbaka är jag enormt stolt över det vi har åstadkommit tillsammans. Två höjdpunkter som etsat sig fast extra hårt:
- Konstis på Tunet – vi kämpade, och vi nådde vårt mål.
- Resan från division 2 till Allsvenskan – vi bevisade att det gick.
- Vi fick till ett A-lag – började om i div. 3, underbara grabbar/gubbar som ställde upp för att rädda seniorbandy i föreningen.
Jag bär med mig tiotusentals fotografier och minnen, men det absolut finaste är det jag har fått tillbaka från er. Alla dessa vänner i alla åldrar, alla tusentals kramar och all genuin värme. Det är den kärleken som har varit mitt bränsle för att fortsätta ställa upp, år efter år.
Jag har haft ynnesten att få följa er grabbar. Från unga, egna spelare, genom nyförvärv och samarbeten med andra föreningar, till avslut och ibland återkomster. Den kontakten och det intresset kommer jag aldrig att släppa.
Men från och med nu ställer jag undan arbetsutrustningen. Framöver kommer jag enbart att vara publik, när andan faller på.
Ett oändligt stort TACK till Borlänges bästa och finaste förening för att jag har fått vara en del av er i över tre decennier. Det har varit grymt!
Och till sist: Ett innerligt tack till alla fantastiska, ideella människor i Borlänge Bandy och i alla andra föreningar jag mött under åren. Utan er stannar idrotten.
Mer…
Dialogen eller den obefintliga med vår kommun spelar en stor del in i detta – Kan skriva spaltmeter om detta men fokuserar på vår förening i stället som kunde haft dom bästa förutsättningarna men politikerna i sitt ointresse sköt det i sank!
Den politiska dialogen finns det andra i föreningen som hanterar bättre!
